4.11.10

Tillbaks till ruta ett.

Men denna gång kanske det blir någonting bra. Jag har egentligen ingen aning om vad jag pysslar med ibland, men jag är redo för förändring. En stor jäkla förändring. Jag är så trött på det livet jag lever och har levt. För varje dag som går så tvivlar jag bara mer och mer på mig själv.
Ärligt talat så ser jag inte vad problemet är men ändå så tar alla mina vänner avstånd ifrån mig.
Hur skulle det kännas för dig om alla du känner knappt pratar med dig men framförallt inte verkar bry sig om din existens och du förstår inte varför? Det kan jag svara på: Det skulle kännas så jävla dåligt.

För att alla tröga männsikor ska förstå: Jag är trött på lögner, på att höra 'jag älskar dig' ifrån folk som faktiskt inte fyller upp kraven för att kunna säga det eller snarare inte borde få säga det. Jag är trött på vänner som sviker, och inte ger en förklaring till varför det har blivit såhär.
Har ni pissat klart på mig nu?

Missförstå mig inte.
Jag är inte såhär i normala fall, vad nu det är, men nu är jag så jävla trött.
Och jag är inte en attentionwhore, jag vill inte ha din uppmärksamhet, jag behöver den inte.
Och nej, jag brukar inte vara såhär dryg.

Jag kanske ska ta och komma till det jag vill säga:
Det här är en ny början för mig, jag tänker inte vara aktiv på facebook längre (bara lite för att hålla kontakt med släkt möjligtvis), jag har ny mail/msn och en ny blogg. Och jag tänker skaffa nya vänner som faktiskt bryr sig. Jag tänker banta, inte för att jag är smal utan för att jag är tjock (dessutom trivs jag inte med min kropp) och jag tänker sluta säga de tre orden.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar